“Sparrisodlingen har blivit en stolthet för vår lilla ö”

För många är pensionen något att se fram emot som en tid fri från måsten och full av vila. Andra, som Kerstin och Anders Rörby, gör precis tvärtom. För elva år sedan startade de sin ekologiska odling på Gällnö i Stockholms skärgård – idag levererar de sparris till stans bästa krogar.

Att prova nya saker har aldrig varit något som Kerstin och Anders Rörby har undvikit. Tvärtom, skulle man kunna säga. Kerstin bytte bana vid dryga 50, från marknadsföring till fastighetsförvaltning, och Anders har i hela sitt yrkesliv konsultat inom skilda områden. De har helt enkelt valt väg utifrån vad som engagerar dem – med drivkraften att aldrig stå stilla.

För många är pensionen en efterlängtad chans till lugn och ro. Men så tänkte inte riktigt ni….?

Anders: – Inte alls. Jag tror tvärtom att det är när man lägger ner och inte gör något som man blir gammal. Så jag började tänka på det här redan några år innan det var dags för pension. Nu hade jag ju chansen att göra något helt annat, och vad längtade jag efter då.

 

Och så kom du fram till att du längtade efter att odla sparris!?

Anders: – Alltså, att en o-odlare som jag kan syssla med det här är lite av ett mirakel. Vi hade aldrig odlat något i hela vårt liv!

Kerstin: – Vi började nog snarare i änden “hur skulle vi vilja leva när vi nu har en större frihet att välja”. Och då kom vi fram till att vi varje år har längtat efter att få vara ute på landet i maj och juni. Tyvärr är det ju ofta väldigt intensiva månader jobbmässigt, så det blev aldrig av. Men med en sparrisodling, som var det vi började med [numera odlar de också vitlök], skulle vi ju i princip vara tvungna att tillbringa de månaderna på landet, eftersom det är då man skördar sin sparris. Och det var ju ett skäl så gott som något för att dra igång.

Men ni hade alltså ingen erfarenhet alls av att odla i större skala? Vad tänkte ni kring att ge er in på ett helt nytt område?

Anders: – Vi försökte lära oss så mycket vi bara kunde. Vi läste på, provodlade, åkte på studiebesök hos de största odlarna och gick en kurs hos Länsstyrelsen. Men vi var väl onekligen lite udda fåglar i vissa sammanhang.

Kerstin: – På den där kursen var alla utom vi professionella bönder som såg sparrisodling som en kompletterande verksamhet. På lunchen satt jag till exempel bredvid grönkålskungen av Halland… Och mitt i det där kom vi stadsbor, som bodde på Sveavägen och aldrig hade sysslat med jordbruk av något slag. Men vi kunde nog mest av alla om sparris, faktiskt, och vi blev hela tiden väldigt bra bemötta.

 

Ni verkar överlag vara orädda personer som inte tvekar att testa nya grejer. Vad är det som driver er att ständigt prova nytt?

Anders: – Som jag sa så tror jag att det är när man står stilla som man blir gammal. Oavsett vilken ålder man är i. Rörelse och utveckling håller oss alerta.

Kerstin: – Min mamma är 99 år och fortfarande nyfiken. Hon vill alltid veta vad som händer, med allt och alla. Hon är väldigt vital och jag tror att just nyfikenheten är en viktig orsak till det.

Nu har ni varit sparrisodlare i drygt tio år. Om ni fick resa tillbaka i tiden och ge er själva som nybörjare ett råd, vilket skulle det vara?

Kerstin: – Alltså, om vi hade vetat då vad vi vet idag, om hur mycket jobb odling kräver, så tror jag inte vi hade kört igång. Eller vad säger du, Anders? Men så tror jag det är med en mängd verksamheter. De lyckas för att man går in i dem utan att riktigt veta vad det innebär. Och tur är väl det! För jag skulle aldrig vilja ha det här ogjort.

Anders: – Det skulle varit fint att veta att verksamheten har gett så mycket mer än pengar tillbaka. Hade vi inte haft sidoverksamheter hade det ju faktiskt blivit svårt att gå runt ekonomiskt. Men sparrisodlingen har gett oss så mycket. Nära kundkontakter, uppskattning, en stolthet över att kunna leverera den här fina produkten och faktiskt också blivit en stolthet för vår lilla ö. Det har varit värt väldigt mycket.