”Jag har nördat ner mig i artificiell intelligens”

Ex-flickvännens hund sprang bort och Artan Mansouri tänkte att det borde finnas något som hunden kan ha på sig, som visar hur den mår och var den befinner sig. Det blev startskottet till Tracy, ett företag som rimmar perfekt med Artans fascination för gränslandet mellan teknik och design.

Han har alltid varit en utforskare. Totalt nördat ner sig i det som intresserat honom, envist lärt sig allt och satsat hela vägen – om det så handlat om design, artificiell intelligens eller att bli ett namn inom konstbranschen. En egenskap som gjorde att han redan som 20-åring hade ställt ut sina tavlor på Nobelmuseet, varit med i ett tv-program om unga entreprenörer och hade ett kontaktnät få unga människor förunnat. Men att Artan Mansouri skulle driva eget var långt i från en självklarhet, han hade tänkt bli läkare.

Läkare, alltså… Det känns rätt långt från intelligenta hundhalsband?

Även om jag är besluten om att AI kommer att förändra hela läkarvården, inte bara djursjukvården, så var läkare mer en täckmantel för att göra föräldrarna glada. Men både de och jag visste nog att jag aldrig skulle passa i den mallen. När jag senare fick upp ögonen för området mellan konst och tech fastnade jag direkt. Jag blev helt fascinerad av hur man genom design kan få avancerad teknologi att verka enkel – och på den vägen är det.

Så du är en konstnärlig kreatör OCH tekniknörd?

– Haha, ja precis! Framför allt har jag nördat ner mig i artificiell intelligens, vilket man kan se på Tracys utveckling. Det som började som ett hundhalsband med gps har utvecklats till en artificiell intelligent plattform som berättar hur hunden mår. Ju längre halsbandet används, desto bättre blir enheten på att förstå hur hunden fungerar – och på att reagera när något inte är som det ska. Det är en högteknologisk produkt men känns enkel för användaren.

När gick Tracy från att vara en idé till att bli ett riktigt företag?

 – Det växte fram under flera år. Mycket genom att mina mentorer gav mig hemläxor i stil med ”undersök det, ta kontakt med den och den”. Jag har flera mentorer som betyder otroligt mycket. Richard Savage, Head of Internet of Things IBM Sweden, David Åberg på Vergenta, Jackie Kothbauer och Donnie Lygonis på KTH. Min första mentor som varit med hela vägen och betytt enormt mycket är Philip Shahab på Startup stockholm, inte minst för att han i sin tur introducerat mig vidare till precis rätt personer för mig. Philip träffade jag faktiskt på krogen!

Er crowdfundingkampanj på Indiegogo nådde ju målet på bara 45 minuter. Hur sjutton gjorde ni?

– Vi hade redan en följarskara genom andra kampanjer som vi gjort, men framförallt tror jag att det gick bra för att Tracy ger en tydlig lösning på ett tydligt problem: att hundar inte kan berätta för människor hur de mår. Kampanjen blev ett bra sätt att bevisa marknadspotentialen inför de klassiska investeringsrundorna.

Låter som att ni gjorde alla rätt där – men vilka misstag har ni gjort?

– Oj, många! Ett misstag jag gjorde i början var att jag var så splittrad. Försökte vara överallt samtidigt istället för att koncentrera mig på en sak i taget, jobba mer fokuserat. Jag har en tendens att försöka göra allt själv, men utan ett starkt team kommer man ingenstans.  Att vara överallt blev rätt slitigt i längden och gjorde att jag inte blev superbra på något. Å andra sidan hade jag väldigt kul…

Nu förbereder ni er inför lanseringen av de första Tracy-halsbanden, hur känns det?

– Det känns fantastiskt, men som grundare är jag mentalt mycket längre fram – jag tänker på hur vi ska utveckla AI-plattformen. Den plattform vi byggt för Tracy kan användas till helt andra saker än att förstå hundar. Vi skulle kunna stoppa in den i kläder för att förstå mer om människan, eller i industriella maskiner för att kunna förutse deras livslängd. Ibland tänker jag att om jag hade varit musiker, så hade Tracy varit mitt demoband. Mitt ”hej” till världen.